Robert Downey Jr om beroende

”Eftersom Robert aldrig har vetat vad det innebär att vara lycklig är det inte någon särskilt öm punkt för honom. Han saknar en referensram. Han har gjort sitt bästa och inser att något saknas, men kan inte nödvändigtvis sätta fingret på vad … Jag tror också att det handlar om smärtan han bär på och som har funnits där länge. Jag tror inte att han använder droger så mycket för att känna någonting som för att inte känna någonting, för att stänga ute alla känslor – bara så att han kan fungera.” – Allyson Downey

I tio år har Robert Downey Jr stått i rampljuset och varit känd av miljontals människor som den ikoniske Iron Man, även kallad Tony Stark, i den historiskt mest inkomstbringande filmserien i världen, Marvel Cinematic Universe.

Att förvandla en tidigare B-listad seriefigur från ett tidigare konkursdrabbat företag till en kassasuccé är imponerande. Men att se en man resa sig ur problematiskt substansbruk, rättsliga problem, fattigdom och ett trasigt hem är närmast ett mirakel.

En livslång kamp mot beroende

Robert Downey Jrs kamp mot beroende började tidigt, redan vid sex års ålder. Hans far, Robert Downey Sr, var en produktiv filmskapare och satte samtidigt i gång både sonens filmkarriär och drogberoende. Robert Downey Sr gav sin femårige son en liten roll i Pound där Downey Jr spelade en sjuk valp. När sonen var sex år gav Downey Sr honom marijuana att prova, eller som sonen senare uttryckte det:

”Det fanns alltid mycket gräs och kokain i närheten … När pappa och jag tog droger tillsammans var det som om han försökte uttrycka sin kärlek till mig på det enda sätt han kände till.”

Vid åtta års ålder hade han utvecklat ett beroende som förvärrades ju äldre han blev. Robert Downey Jr har sagt att han brukade ,

”tillbringa varje kväll ute med att bli full [och] ringa tusen telefonsamtal i jakt på droger.”

Hans far gav honom jointen som ett skämt och insåg omedelbart att det var ett fruktansvärt och dumt misstag. Innan Downey blev tonåring experimenterade han vidare med gräs, alkohol och narkotiska preparat.

När Downeys föräldrar skilde sig 1978 flyttade han med sin far från New York till Kalifornien. Vid 17 års ålder hoppade Downey av Santa Monica High School och flyttade tillbaka till New York för att satsa på skådespeleriet. Han fick några teaterroller och medverkade i Saturday Night Live under ett år, men karriären började ta fart när han spelade James Spaders följeslagare i Tuff Turf och blev hedersmedlem i Brat Pack genom roller i flera filmer av John Hughes.

Verkligheten överträffar dikten

”Jag skulle aldrig berätta för er om det värsta som har hänt mig.” – Robert Downey Jr – Tweeta detta

År 1987 fick Robert Downey Jr rollen som Julian Wells i Less Than Zero. Downeys rollfigur går utför på grund av sitt beroende, samlar på sig skulder, förlorar kontakten med familjen och blir till slut en hemlös person med drogberoende som dör av hjärtsvikt.

Flera år senare mindes Downey:

”Före den filmen tog jag droger efter jobbet och på helgerna. Jag kanske dök upp bakfull på inspelningen, men inte mer än stuntmannen. Det förändrades under Less Than Zero. Jag spelade en person med drogberoende, och för mig blev rollen som framtidens julspöke. Rollfiguren var en överdriven version av mig själv. Sedan förändrades saker, och på vissa sätt blev jag en överdriven version av rollfiguren.”

Less Than Zero blev vändpunkten för både Downeys karriär och beroende. Filmen ledde till större roller och så småningom huvudrollen i Chaplin som Charlie Chaplin 1992, vilken gav honom en Oscarsnominering. Samtidigt hamnade hans privatliv alltmer i offentlighetens ljus.

Smaken av vapenstål

”Det är som om jag har ett hagelgevär i munnen och fingret på avtryckaren, och jag tycker om smaken av vapenstål.” – Robert Downey Jr – Tweeta detta

Robert Downey Jr mötte gott om motstånd från människor som älskade honom men inte hans drogvanor. Hans första manager, som tidigare hade ljugit när regissörer och producenter frågade om han var drogfri, bad honom enträget att börja på rehabilitering 1987, vilket Downey till slut gjorde. När han kom tillbaka avskedade han managern.

Trots detta hävdade den tidigare managern Loree Rodkin att det var värt det och sa 1996: ”Varje dag när jag tittar i tidningen tror jag att jag ska läsa Roberts dödsannons.” Hans far uttryckte samma känsla och sa till People Magazine : ”Jag är glad att han lever.”

År 1993 gifte sig Downey med Deborah Falconer, och tillsammans fick de sonen Indio. Robert Downey Jr lovade att sluta med droger och grävde bokstavligen ett hål för att begrava sin symboliska självdestruktivitet. Han kastade ned sin kostym från Less Than Zero, men 1994 hade Downey återvänt till sprit, kokain och ecstasy, trots att han påstod sig vara drogfri.

År 1995 provade Robert Downey Jr heroin för första gången. Trots att han insåg att han hade tappat kontrollen kunde han inte sluta. Han beskrev sig själv som den ”älskvärda tornadon” som for mellan rehabilitering, filminspelningar, nya drogperioder och hemmet, om och om igen. Han brydde sig inte om skådespeleriet och beskrev de flesta av sina prestationer som besvikelser.

Skådespelarkollegan Sean Penn såg hur Robert Downey Jr tärdes bort. Vid ett tillfälle tog Penn den unge skådespelarens nycklar, sparkade in ytterdörren och körde honom till rehabilitering. Han sa: ”Du har två rykten. Jag tror att du vet vilka båda är, och jag tror att du gör klokt i att bli av med det ena. Om du inte gör det kommer det att förstöra det andra.” Men det varade inte. Downey rymde från rehabiliteringscentret några dagar senare.

År 1996 blev särskilt svårt. Downeys fru lämnade honom och tog med sig deras son Indio, och Downey förlorade sitt hus i Malibu. Han började bo tillfälligt på andras soffor i alltmer tvivelaktiga områden. I en av sina lägenheter fortsatte Downey att tappa bort nyckeln och störa hyresvärden klockan fyra på morgonen tills denne till slut tvingade honom att flytta.

Vid ett tillfälle tjänade Robert Downey Jr sju miljoner dollar om året, men hans irrationella utgifter och drogvanor hann i kapp honom. Kostnaden för att importera sidenhalsdukar i hundratal gick inte att upprätthålla.

Offentliga gripanden och skyddstillsyn

”Det är inte svårt att sluta, men det är svårt att inte börja igen.” – Robert Downey Jr – Tweeta detta

Robert Downey Jr stoppades för fortkörning i sin Porsche, men poliserna upptäckte snart att Downey var naken och hallucinerade. Han ska ha kastat inbillade råttor mot poliserna på platsen. Vid ett annat tillfälle hittades Downey hopkrupen i fosterställning bakom ett nedgånget hotell i Los Angeles.

Downeys första gripande skedde den 23 juni 1996, när han stoppades för fortkörning i 70 mph i sin svarta Ford Explorer längs Pacific Coast Highway i Malibu. Vid gripandet hittades även små mängder heroin (0,42 gram), kokain (1,49 gram, varav 0,32 gram crack, vilket kunde utgöra ett grovt brott) och en oladdad .357 Magnum i bilen, med fyra patroner i handskfacket.

Den 16–17 juli 1996 greps Downey återigen i det som kommit att kallas Guldlockshändelsen. I väntan på rättegång vandrade han in i grannens hus i Malibu, klädde av sig till underkläderna och kröp ned i den tomma sängen som tillhörde grannarnas elvaårige son. När han upptäcktes trodde grannen först att hennes son hade somnat tidigt, men fann i stället en man som hon då inte kände igen. Hon försökte väcka honom utan att lyckas och ringde polisen, men anmälde honom inte för olaga intrång.

Robert Downey Jr återupplivades av vårdpersonal på USC Medical Center. Nästa dag, den 18 juli, beordrade domaren Lawrence Mira honom till ett dygns drogbehandlingsprogram på Exodus Recovery Center i Marina del Rey. Två dagar senare rymde Downey genom ett badrumsfönster och liftade hem. Han greps igen fyra timmar senare och sattes i häkte i nio dagar. När han frigavs den 29 juli beordrade domare Mira ännu ett övervakat drogbehandlingsprogram.

En och en halv månad senare, den 11 september 1996, bestred Robert Downey Jr inte åtalet för grovt narkotikainnehav samt mindre allvarliga åtal för vapeninnehav och rattfylleri. Den 6 november 1996 beordrade domare Mira ytterligare sex månaders behandlingsboende, där Downey var skyldig att lämna drogtester regelbundet, gå på möten dagligen (fem till sex i veckan) och delta i drogrådgivning både på plats och i öppenvård.

I oktober 1997 vittnade en av Downeys drogrådgivare om att han hade uteblivit från ett drogtest. I december 1997 slog domstolen fast att Downey hade brutit mot villkoren för sin skyddstillsyn, och domare Mira skickade skådespelaren till Los Angeles County Men’s Central Jail, där han tillbringade 113 dagar under 1997 och 1998. Domaren citerades: ”Jag tänker frihetsberöva dig, och jag tänker göra det på ett sätt som blir mycket obehagligt för dig … Jag är beredd att skicka dig till ett delstatsfängelse. Jag bryr mig inte om vem du är.”

Tid i fängelse

Sawyer: ”Vilken lögn bör alla vara uppmärksamma på att du kommer att säga om du börjar använda igen?” Downey: ”Jag mår bra.” – Tweeta detta

Under Robert Downey Jrs första tid i häkte hamnade han enligt uppgift i många slagsmål och vaknade två gånger i en pöl av sitt eget blod. Downey blev måltavla för många slagsmål på grund av sin kändisstatus, och att han var en typisk ”snygg kille”-kändis hjälpte inte. Slagsmålen ledde till många skrubbsår och skärsår. Efter två månader fick han ett allvarligt sår i ett bråk med tre andra intagna och flyttades till isoleringscell.

Efter 113 dagar frigavs Robert Downey Jr. År 1998 skrevs han in i ett 120 dagar långt domstolsbeordrat rehabiliteringsprogram samtidigt som han stod under skyddstillsyn. I juni 1999 erkände Downey att han hade missat ännu ett drogtest. Domaren slog fast att Downey behövde ta itu med ”allvarliga psykologiska problem” och beordrade att han skulle föras till ett strikt behandlingscenter med tillsyn dygnet runt.

I augusti 1999 framträdde Robert Downey Jr inför domaren och bad om nåd. Hans försvarsadvokat var ingen mindre än Robert Shapiro, som blivit känd för att försvara O.J. Simpson. Trots Downeys vädjan och juristteam såg domaren ingen annan lösning än att döma honom till tre år på California Substance Abuse Treatment Facility and State Prison i Cocoran, Kalifornien. Han tillgodoräknades dock 201 dagar för den tid han redan hade varit frihetsberövad.

Att höja ribban bakom galler

”Min nya erfarenhet är att jag måste vara stilla för att få saker gjorda. När det möjliggörs av en påtvingad begränsning (sjukdom, väder, frihetsberövande eller att man på annat sätt blir satt på plats) tror jag nu att det är Guds sätt att ge dig verklig frihet att ’hinna i kapp’ med det du behöver uträtta … inom dig.” – Robert Downey Jr (brev till sin syster)

Robert Downey Jr hade svårt med att vara pappa bakom galler. Sonen Indio var van vid att Downey ofta var borta för filminspelningar, men han och hans separerade fru kom överens om att Downey skulle berätta sanningen. Hans tidigare fru beskrev det så här:

”Robert ville säga till honom att han skulle till Jugoslavien för att lära sig bli spion. Jag sa: ’Nej, det är inte rätt. Berätta sanningen.’ Så det gjorde han.”

Det var inte lätt. Den första dagen i fängelset försatte honom i chock. Han hade tidigare suttit mer än 100 dagar i ett countyhäkte, men detta var annorlunda. Där fanns vakttorn och ett högsäkerhetsfängelse intill, med ingen mindre än Charles Manson, samt rykten om att vakterna tvingade de intagna att slåss eller bli skjutna.

Downey var chockad och försökte hålla sig för sig själv, men flyttades till en gemensam cell med fyra andra män där han tvingades umgås. Han beskriver ett uppvaknande ögonblick när han borstade tänderna och spottade i handfatet. En medfånge skrek åt honom för att han spottade i ett handfat där han inte hade rätt att spotta och förorenade deras handfat med sina bakterier. Han behövde också undvika att dra uppmärksamhet till sig i matsalen, eftersom någon alltid försökte starta ”något” genom att ge honom, en känd person, mer mat.

De andra intagna kallade honom Mo’ Downey. Fem dagar i veckan arbetade han i matsalen för åtta cent i timmen, delade ut mat, diskade och skrapade pizzaplåtar rena i skållhett vatten. Städning var en stor del av tiden där, och han berättade om köksmissöden där en jättelik såspåse gick sönder och han fick torka upp innehållet. Vid ett tillfälle vadade Robert Downey Jr i en pöl av sopor: ”33 gallon sopvatten … ungefär 500 pund sörja. Det är i sådana ögonblick – dessa stunder av acceptans – som man inser att människor klarar precis vad fan som helst.”

Trots intervjuer där han verkade ta allt med fattning påminde de intagna reportrarna om situationen. Hans cellkamrat sa:

”De kan säga att Downey är skyddad, men precis som för alla andra är det en falsk trygghet. Man vet aldrig om killen bredvid kommer att bryta nacken av en mitt i natten när man sover. Det är något de inte kan förhindra. Det finns alltid ett riskmoment. Hur stor är sannolikheten? Att ingenting händer honom. Men ödet är ödet. De säger att han sitter i fängelse för sitt eget bästa, men vilken dag som helst kan bli hans sista. Så är det.”

En. Dag. Till.

”Jag var tvungen att säga till mig själv att jag inte behövde följa samma program under de kommande 40 åren, med samma saker som drog ned mig – bitterheten, den oförfalskade ilskan, det förbannade raseriet. Jag tillät mig att släppa den skiten, och det innebär att jag inte längre är en eländig skitstövel. Det betyder inte att jag är helt fri ännu. Jag kanske är på väg ur det, men jag är fortfarande samma kille som gjorde all den där skiten.” –Robert Downey Jr

Efter nästan ett helt år i fängelse frigavs Robert Downey Jr år 2000 på grund av den sammanlagda tid han hade varit frihetsberövad. Han fick omedelbart en roll i den nya tv-serien Ally McBeal. Trots lysande recensioner, en Emmy-nominering och en Golden Globe-vinst sa Robert Downey Jr senare att det var den lägsta punkten i hans liv. Han brydde sig inte längre om skådespeleriet.

På Thanksgiving 2000 greps Downey på sitt hotell i Palm Springs, tydligt påverkad av valium och kokain. Trots ett möjligt straff på mer än fyra år skrev Downey på för ytterligare åtta avsnitt av Ally McBeal.

Som ytterligare ett bakslag hittades Robert Downey Jr i april 2001 vandrande barfota i Culver City. Trots att kokain påvisades i hans kropp frigavs han, men inte utan följder. Ledningen för Ally McBeal skrev om manus i sista minuten och avskedade Downey från serien. Detta bleknade dock i jämförelse med att hans fru bestämde sig för att lämna honom formellt.

I juli 2001 bestred Downey inte åtalet och undvek med knapp marginal fängelse. Tidpunkten gynnade honom eftersom California Proposition 36 hade antagits, ett förslag som bidrog till att personer dömda för icke-våldsamma narkotikabrott skickades till rehabilitering i stället för fängelse. Downey dömdes därför till tre års skyddstillsyn och drogbehandling.

Nykter sedan juli 2003

”För mig råkade det bara vara så att jag befann mig i en situation den allra sista gången och sa: ’Vet du vad? Jag tror inte att jag kan fortsätta så här.’ Jag bad om hjälp och tog vara på den. För man kan be om hjälp halvhjärtat och få den men ändå inte utnyttja den. Det är egentligen inte särskilt svårt att övervinna dessa till synes fruktansvärda problem. Det svåra är att bestämma sig.” –Robert Downey Jr

Robert Downey Jr har varit nykter sedan juli 2003 tack vare kärleken från sin fru Susan Levin och sina vänner, särskilt Mel Gibson. När Robert Downey Jr återvände till Hollywood var han närmast utstött. Han gick inte att anställa på grund av försäkringspremien, som Downey inte själv hade råd att betala. Han saknade bostad, hans separerade fru hade ansökt om skilsmässa och han hade inget ekonomiskt skyddsnät. Mel Gibson gav honom tak över huvudet och mat på bordet samt gav Downey en roll som Gibson ursprungligen hade tänkt spela själv i filmen från 2003, The Singing Detective – Gibson betalade själv försäkringspremien.

Därefter kom Downeys återkomst gradvis och stadigt. Nästa roll fick han i Gothika , där han avstod från 40 % av lönen för att täcka försäkringspremien medan resten gick till att betala skulderna. Han fortsatte dock att komma i tid och göra samma enorma arbetsinsats som han alltid varit känd för. Som en bonus träffade han sin framtida fru, filmproducenten Susan Levin, som blev avgörande för Downeys nykterhet. Hon sa att hon inte skulle gifta sig med honom om han inte var färdig med drogerna.

Enligt berättelsen fick Robert Downey Jr ett ögonblick av klarhet utanför en Burger King och kastade det som återstod av hans droger i havet. Sedan dess har Downey bevarat nykterheten i mer än tio år och lyfter fram flera saker som hjälper honom: hans fru, meditation och wing chun-kungfu.

Efter Gothikafortsatte Downey med ett antal filmer, både stora och små, och till och med ett musikalbum innan han fick rollen som Iron Man 2008. Resten är historia.

Inte min historia

Robert Downey Jrs framgång är enorm, men hans nykterhet är mirakulös. Inte ens nu undviker han att tala om den, men han låter sig inte heller styras av den. Downey har alltid varit begåvad och haft stark arbetsmoral. Droger är en del av hans liv, men han låter dem inte definiera honom. I ett tal där han hyllade Mel Gibson och samtidigt bad om förlåtelse sa han att man måste acceptera sin mörka sida, något han kallar att ”krama kaktusen”.

Med Downeys förflutna hade det varit lätt att ge efter för hat, misstro och rädsla, men det gör han inte. Hans förflutna finns där; det är ingen avvikelse utan en del av helheten. I New York Timestog de återigen upp att hans far gav honom hans första joint, varpå Downey svarade:

”Kan vi inte bara gå vidare från det? Det fanns mycket annat också. Texasbiff och ris, pappa som blandade iste med en hammare upp och ned. Vi hade en hund, en yorkshireterrier som hette Sturgess, och det var som middag med underhållning: pappa berättade vad Sturgess tänkte, och vi skrattade så att vi vek oss.”

”Jag tror att de svåraste situationerna löser sig om man är ihärdig och inte ger upp helt. Och det gjorde jag aldrig. Jag gav aldrig upp.” – Robert Downey Jr – Tweeta detta

När det gäller sina beroenden skyller han inte på någon annan än sig själv, och även då ser han dem som en del av en större helhet, särskilt nu.

”Och jag har haft allt det där förut. Det stora huset, bilarna, pengarna och allt det där. Det är trevligt att ha. Men det är ännu bättre att vara fri från behovet att identifiera sig med det.”

Robert Downey Jr är fri att vara sig själv och uppleva livet på nära håll. Han har nått botten, men det han gick igenom är inget som andra personer med beroende inte också har kämpat med. Den huvudsakliga skillnaden var att han befann sig i rampljuset.

I dag behöver Robert Downey Jr inte definiera sig utifrån sitt förflutna. Han är inte sin historia.