John Goodman om beroende och alkoholism

John Goodman är ett välbekant ansikte på vita duken. Han spelade Dan Conner i den populära tv-komedin Roseanne, gav den godmodige Sully sin röst i Pixars filmserie Monsters, Inc. och har gjort många filmroller, bland annat Walter Sobchak i bröderna Coens The Big Lebowski. Hans filmografi är imponerande, men en av hans mest uppskattade segrar är nykterheten.

Anonym skådespelare

En främling i ett främmande land. När John Goodman var 23 år lånade han 1 000 dollar av sin äldre bror och flyttade från St. Louis i Missouri till New York för att förverkliga drömmen om att bli skådespelare. Han hyrde en liten lägenhet med sin flickvän nära Manhattans teaterdistrikt. Goodman hade varken agent eller kontakter i branschen, så han vaknade, vandrade runt i den främmande staden och letade efter provspelningar.

Det var mycket ont om pengar. John Goodman kunde gå flera dagar utan en ordentlig måltid, men fortsatte i två år och höll sig flytande med olika arbeten på barer. Sedan fick en reklambyrå tag på honom och plötsligt började han få en stadig inkomst.

På 1980-talet blev han ett välkänt namn när han fick en roll i tv-komedin Roseanne, som sändes under större delen av ett årtionde. Sedan dess har varken pengar eller möjligheten att få arbete varit ett problem. Men berömmelsen hade också nackdelar.

John Goodman blev ofta föremål för kvällstidningarnas rubriker och kunde inte längre promenera på New Yorks gator utan att bli igenkänd. Det var en helt annan värld för honom, och detta bidrog i stor utsträckning till det alkoholberoende som han skulle kämpa med under de följande 30 åren.

Nykter sedan 2007

Roseannes tittarsiffror fortsatte att stiga medan John Goodman och hans familj bodde i Kalifornien. De ständiga paparazzifotograferna och miljön tärde på honom, och Goodman ville inte att hans nyfödda dotter skulle växa upp i den atmosfären. ”Jag hade fått nog av underhållningsbranschen, publiciteten och kvällstidningsgrejerna – jag hade helt enkelt fått nog”, sa Goodman. ”Jag ville på något sätt få bort henne, min dotter, från det” (The Guardian).

Därför flyttade John Goodman familjen från Kalifornien till Louisiana, närmare sin frus föräldrar och längre bort från publiciteten. Goodman minns att det verkade vara en bra idé då, men

”det finns många gånger då jag kunde ha gått under. Inte av en överdos, men … tja … genom en olyckshändelse.”

John Goodman har varit nykter sedan 2007, efter att ha kämpat mot sjukdomen i 30 år. Det har dock inte alltid varit lätt. Goodman mindes många nätter då han drömde om att svepa glas med whisky och sa till sig själv:

”Jag säger: ’Hallå, det där borde jag inte göra.’ Sedan säger jag: ’Äsch, det är okej! Du gör det hela tiden! Du smyger med det hela tiden!’ Och sedan vaknar jag och säger: ’Nej, det gör jag inte.’ Till en början var drömmarna oroande. Nu är de bara roliga.”

Under intervjun berättar Goodman vidare om hur han sökte omedelbar tillfredsställelse, inte bara i botten av ett glas utan också i arbetet. Han saknade självförtroende och oroade sig ständigt för att komma ihåg sina repliker.

”… Och framför allt straffade jag mig själv och använde till och med min energi på fel sätt. Det handlar bara om att vara avslappnad inför det och veta att [replikerna] kommer, att ha tålamod. Det är min personlighetsstörning att jag vill ha allt med en gång. Jag måste ha det nu, nu! Herr Nu! Så kan man inte göra [på scen]. Det är en process.”

Precis som nykterheten är det en process, och han tar en dag i taget. Han dröjer inte längre vid ånger, tvivel och sorg. Han drar sig faktiskt aktivt bort från sådana tankar eftersom han vet att de kan leda in på en farlig väg. Under intervjun med Elizabeth Day kommer han på sig själv:

”Varför pratar jag om det här? Det får inte hända igen … [det är] något kemiskt, något i hjärnan, [ett] allmänt missnöje med allt. Jag vill inte göra någonting, inget känns rätt. Jag måste göra något annat, men jag vill inte göra något annat.”

När John Goodman märker att han har fastnat i en depression sysselsätter han sig med andra aktiviteter.

”Jag vill fortsätta att gå till platser där jag får positiv förstärkning, så att jag inte hamnar där det finns utlösande faktorer. För jag tror inte att någonting på Guds gröna jord skulle kunna stoppa mig om jag verkligen ville dricka.” (Men’s Journal)

John Goodman kan undvika de flesta av dessa utlösande faktorer hemma med sin fru och familj. När han befinner sig långt hemifrån för filminspelningar eller teaterföreställningar blir han därför orolig.

Som kvällstidningarna gärna påpekar hade Goodman tidigare fetma – vid ett tillfälle vägde han närmare 400 pund. Nu, under sin återhämtning från alkoholberoende, tillbringar han tid på crosstrainern eller med boxning. Han är sex fot lång och ser ut att väga omkring 250 pund, långt från det ohälsosamma tillstånd han tidigare befann sig i.

Han säger faktiskt att detta är anledningen till att han tycker om teater: den är fysiskt aktiv och kräver att han håller sig i form. Viktuppgången hade slitit ned lederna så att de inte gick att reparera. Nu när han har fått båda knäna utbytta och slutat dricka är det tydligt att hälsan är en prioritet.

”Alkohol är alkohol. Jag är alkoholist. Jag skulle dricka oavsett vad. Det är helt enkelt en del av att vara alkoholist – man hittar vilken ursäkt som helst. När det gäller stress har jag levt ett stressigt liv. Jag gjorde det mer stressigt genom att dricka och använda droger, och branschen jag har valt är alltid nervpirrande … det fanns ett ständigt hot om arbetslöshet. Av någon anledning förnekade jag helt enkelt vad jag gjorde mot mig själv. Det är ett mirakel att någon alls ville anställa mig när de såg mig. Jag såg ut som en vandrande hjärtinfarkt.” (Men’s Health)

Det kanske mest inspirerande med John Goodman är att han inte undviker att tala om sitt alkoholberoende. Han accepterar att det är en del av honom, men en del som han är villig att avstå från.

”Att ge upp en stor del av sig själv är egentligen inte så svårt när man inser att man får mer än man ger upp.”

John Goodman fortsätter sin framstående och omväxlande skådespelarkarriär samtidigt som han lever ett nyktert liv i New Orleans med sin fru och sina hundar.