15 myter om beroende

Beroende är ett komplicerat ämne, till stor del på grund av felaktig eller ibland föråldrad information. Ta till exempel termen ”alkoholism”. Den är både vag och bred och används i vardagligt tal som ett samlingsbegrepp för alkoholberoende, problematiskt alkoholbruk och fysisk alkoholberoendeutveckling, som kan innebära olika symtom. En person som är fysiskt beroende av alkohol får abstinens, medan någon med problematiskt alkoholbruk kanske inte får abstinens men medvetet fortsätter dricka trots återkommande negativa följder.

Även inom vården har det varit svårt att enas om hur alkoholproblem ska diagnostiseras, och USA och Storbritannien har länge använt olika synsätt. Så sent som under de senaste fem åren har Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) slagit samman två typer, alkoholberoende och problematiskt alkoholbruk, under samlingsbegreppet alkoholbrukssyndrom (AUD). Även AUD har tre svårighetsgrader beroende på kombinationen av symtom, men det är ett sidospår.

Samtidigt som forskningen fortsätter missförstår allmänheten beroende i allt högre grad. Här är därför de 15 främsta myterna om beroende.

1. Beroende är ett val

Den här myten hamnar lätt högst på listan eftersom så många personer med beroende möter den oinformerade frågan: ”Varför slutar du inte bara?”

Alkoholbrukssyndrom är en kronisk sjukdommed risk för återfall.

Genetik spelar en roll, men det är också viktigt att tänka på att allas hjärnor har olika plasticitet. Vissa kan dricka en kopp kaffe kl. 18 utan att märka något, medan andra inte kan sova om de dricker en kopp vid samma tid.

Drogberoende förändrar hjärnan och aktiverar behovet av omedelbar belöning. Många droger går ett steg längre och hämmar olika receptorer i det centrala nervsystemet, däribland smärtreceptorer. Det kan omedelbart utlösa fysisk beroendeutveckling och skapa ett behov av drogen för att fungera, på ett sätt som kan liknas vid svält hos en person utan beroende. Man blir fysiskt och psykiskt beroende, och det krävs stora ansträngningar för att avgiftas och återställa balansen mellan hjärnans signalämnen.

2. Personer med beroende förtjänar att leva på gatan

Det sägs sällan högt, men många tror att personer med beroende som lever under en bro har hamnat där på grund av sin livsstil. Det stämmer inte. Ingen växer upp med en önskan att få ett beroende.

Se bara på opioidkrisen. Opioider är smärtstillande läkemedel, och många är starkt beroendeframkallande och kräver därför recept. En frisk person som råkar ut för en bilolycka och får smärtstillande läkemedel utskrivna kan ändå utveckla beroende. Om receptet sedan löper ut eller sjukförsäkringen slutar täcka läkemedlet samtidigt som abstinensen börjar kan personen söka ett alternativ.

Personer som använder heroin börjar nästan aldrig där.

3. Personer med beroende kommer från låginkomstområden

Personer med beroende kan hamna i en låg inkomstgrupp eftersom det blir svårt att behålla ett arbete, fortsätta betala hyran och finansiera droganvändningen.

För att avfärda myten behöver du dock bara titta i People eller läsa en känd persons biografi. Inkomstnivån spelar ingen roll. Vem som helst kan leva med ett beroende, och många dör av det.

4. Rehabilitering gör dig drogfri

Rehabilitering är en bra början, men du kan inte förvänta dig att lösa en livslång sjukdom med ett 30-dagarsprogram.

Beroende är en kronisk sjukdom med risk för återfall, inte ett övergående virus. För personer med beroende är det en kamp dygnet runt under överskådlig tid. Rehabiliteringscenter och kliniker hjälper dig att börja vägen mot nykterhet eller drogfrihet, men återhämtning kräver ett betydligt större stödnätverk. Det krävs terapi, gemenskap, möten och daglig disciplin.

5. Du måste nå botten

Många personer med beroende når sin botten, men det betyder inte att de måste göra det för att inse att de har ett problem och behöver behandling.

Bottenläget blir ofta en vändpunkt eftersom personen inte längre har råd med drogen och några dagar utan den kan ge tillräcklig klarhet för att inse att det finns ett problem. För vissa kan en daglig lista med mål främja långsiktig planering i stället för drogens omedelbara belöning. Det kan hjälpa eftersom beroendet ofta är det som hindrar personen från att nå sina mål.

För vissa räcker önskan att tillbringa tid med barnen för att bli nykter eller drogfri. För andra blir det en vändpunkt att se drogen ta en väns liv.

Om du är vän med någon som du vet har det svårt bör du inte blunda tills personen når botten. Återkommande påminnelser kan hjälpa.

6. Beroende kan botas

Nej. Genetik spelar en roll, men beroende kan inte botas. Föreställningen att det kan botas får många att ersätta ett problematiskt beteende med ett annat. Om du har alkoholberoende kommer du inte att kunna ta en klunk vin och sedan avstå från mer.

Det blir däremot lättare att hantera. Beroende skapar en kemisk obalans i hjärnan där omedelbar belöning väger tyngre än all långsiktig planering. Långsiktig kan i det här fallet innebära något så enkelt som att planera att gå till mataffären på kvällen.

Daniel Kahneman uttryckte det bäst i sin bok Thinking, Fast and Slow. Den ”snabba” delen av hjärnan är impulsiv och söker omedelbar belöning, men kan också hjälpa dig väja för en mötande bil. Den långsamma delen tar hänsyn till din budget när du handlar eller fattar beslut som påverkar resten av dagen. Eftersom beroendet låter den ”snabba” sidan dominera behöver hjärnan återfå sin balans. Det är utmanande i början men blir lättare när du fortsätter att återställa balansen.

Det leder oss till nästa myt …

7. Du kommer alltid att vara en person med beroende

Även om beroende inte kan botas behöver det inte alltid definiera din identitet. Många som diagnostiseras med en obotlig sjukdom börjar definiera hela livet utifrån sjukdomen. Den blir en så stark identitet att personen, om hen mot förmodan blir botad, kan hamna i en depression när identiteten försvinner och hen inte längre vet vad livet ska innehålla eller hur hen ska beskriva sig själv.

På samma sätt behöver du inte beskriva dig själv med nedsättande etiketter eller låta alkoholberoendet definiera dig, även om beroende är en kronisk sjukdom med risk för återfall som du inte kan glömma. Många använder detta som en möjlighet att definiera sig själva med sitt namn i stället för som ”beroende”. Alcoholics Anonymous gör, medvetet eller omedvetet, detta i öppningsfrasen: ”Jag heter (namn) och jag är alkoholist.” Du är dig själv i första hand och sjukdomen i andra hand.

8. Du kommer att få återfall

Många får återfall, och alkoholbrukssyndrom definieras till och med som en kronisk sjukdom med risk för återfall. Det betyder dock inte att du kommer att få ett återfall eller att ett återfall krävs för att bli nykter.

Prata i vilken nykter gemenskap som helst eller läs en berättelse om nykterhet så möter du många olika tankemönster bakom återfall. Vissa har varit nyktra i ett visst antal dagar och tror felaktigt att de kan hantera en liten mängd. Hjärnan fungerar förstås inte så. Om en person kan utveckla metamfetaminberoende efter ett enda användningstillfälle är det inte svårt att tro att någon i återhämtning snabbt kan återgå till sitt tidigare tillstånd.

Andra mår dåligt. Även när livet går bra kan en inre röst säga att de är värdelösa, aldrig kommer att bli något och behöver en dos för att överleva. För vissa blir det mycket mörkt och tankarna kan bli självmordsinriktade. Det är ännu ett skäl att ha ett stort stödnätverk på flera nivåer: inte bara ett telefonsamtal till en stödperson utan även gemenskapsmöten, individuell terapi, ledighet för rehabilitering, samtal med vänner, en nykterhetsapp och annat.

Återfall är inte oundvikligt. Men …

9. Ett återfall är ett misslyckande

Återfall är inte ovanligt och ska inte ses som ett misslyckande. Att över huvud taget inse att det finns ett problem är ett stort steg. Hur många personer med beroende har inte hamnat på gatan, bytt tjänster mot pengar eller droger för att upprätthålla beroendet och ändå inte insett hur allvarligt det fysiska beroendet har blivit?

Även om du får ett återfall börjar du inte om från noll. Du har erkänt att det finns ett problem, och oavsett om du var nykter eller drogfri i 20 år, ett år eller en vecka har du lärt dig något. Du kan identifiera den utlösande faktor som ledde till återfallet och vet framöver hur du kan hantera den.

10. Du kan inte dölja ditt beroende

Vissa bävar inför att erkänna att de har ett beroende. En del personer med alkoholberoende känner att alla blickar riktas mot dem när vänner vill gå till en bar eller en servitör frågar vad alla vill dricka. Om det känns känsligt att berätta för sällskapet att du är i återhämtning finns det sätt att hålla det privat.

Vissa säger ”jag är chaufför i kväll” eller ”jag gör en detox”. Andra hittar mer kreativa sätt att undvika de vanliga ursäkterna. Om en servitör frågar vad du vill dricka kan du fråga vilka whiskysorter som finns och, när alternativen har räknats upp, rynka på näsan och säga: ”Nej förresten, jag tar te.”

11. Alla kommer att döma dig

I motsats till föregående punkt väljer vissa att fira och öppet berätta om sin drogfria livsstil. För många är det ett bra sätt att ta större ansvar. Om du når milstolpar och delar dem i sociala medier får du samtidigt många följare som hejar på din berättelse.

De flesta i återhämtning bryr sig dock inte om hur andra ser på dem. Personer utan beroende förstår inte hur svårt det är att sluta eftersom det inte kräver någon ansträngning för dem. Vissa säger: ”Jag belönar mig inte med en medalj för varje dag utan heroin. Jag tar bara inte heroin.” För dem är det inget problem och kräver ingen ansträngning. En person med beroende behöver medvetet arbeta varje dag för att avstå. Särskilt i början är det ett psykiskt träningspass under dygnets alla vakna timmar, och om abstinensen orsakar sömnlöshet kan det bokstavligen vara dygnet runt.

I dag dömer de flesta inte personer med beroende utan uppmärksammar deras styrka. Att erkänna ett problem visar karaktär och mod. Om människor skulle döma dig för något är det förmodligen inte värre än när du var påverkad och bara inte märkte det.

12. Du kan vara ”högfungerande” trots beroende

När du är beroende av en substans försämras det rationella tänkandet. Allt blir ett sätt att nå nästa dos, och rationella överväganden hamnar i bakgrunden. Vissa, särskilt personer med alkoholberoende, hamnar ändå i ett märkligt mellanläge där de inser att de använder mer än vad som är hälsosamt men tror att andra prestationer rättfärdigar fortsatt användning.

En person med beroende kanske exempelvis lever från lön till lön men ändå behåller sitt arbete och beskriver sig därför som ”högfungerande alkoholist”. Det är en myt. Att ha ett beroende medför en enorm nackdel och innebär att personen alltid befinner sig nära en kris. Vissa klarar samma uppgift dag efter dag men tappar kontrollen om en enda del av rutinen ändras, exempelvis om de flyttas till en annan kassa. Den falska tryggheten i att vara ”högfungerande” leder dessutom ofta till ett konfliktfyllt avsked från arbetsplatsen i stället för att fungera som signal om att söka hjälp.

13. Bara tunga droger är beroendeframkallande

Droger, alkohol, mat och beteenden som hasardspel och pornografi kan alla bli beroendeframkallande. De flesta göder vår jakt på omedelbar belöning, som ett självorienterat belöningssystem.

Om elektroder kopplas till hjärnans belöningscentrum fortsätter råttor, och även människor, att stimulera sig själva. I David Lindens bok The Compass of Pleasurebeskriver han ett experiment där en kvinna slutade sköta sin hygien och träffa sin familj för att fortsätta öka stimuleringen. Trots att hon bad vänner att ta bort reglaget kunde hon inte stå emot.

Beroende skapar återigen en kemisk obalans i hjärnan. I stället för att se långsiktiga mål fortsätter hjärnan att mata de kortsiktiga, omedelbara belöningarna. Den delen av hjärnan blir alltmer rutin- och vanestyrd, och det blir allt svårare att tänka långsiktigt samtidigt som den kortsiktiga belöningen blir automatisk. Genetik spelar en roll för många, men nästan vem som helst kan utveckla ett beroende.

14. Du kan inte bli beroende av receptbelagda läkemedel

Den myten bidrog till dagens opioidkris. Receptbelagda läkemedel hör till de mest beroendeframkallande stimulerande substanserna man kan ta. Situationen har blivit så allvarlig att många centralstimulerande läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet inte förskrivs förrän alla andra alternativ har uttömts.

Myten började hos läkemedelstillverkarna. Det är lätt att peka ut dem, men flera aktörer bär ansvar, däribland läkare och försäkringsbolag. Många försäkringsbolag täcker billigare men mer beroendeframkallande läkemedel framför mindre beroendeframkallande alternativ.

15. Rehabilitering kostar en förmögenhet

Ett rehabiliteringscenter kan ofta verka mycket dyrt på förhand, men kostar sällan mer än beroendet. Verktyg som appen I Am Sober fungerar även som nykterhetskalkylator där du kan räkna samman hur mycket du i genomsnitt lade på beroendet varje dag. Då ser du både hur länge du har varit nykter eller drogfri och hur mycket pengar du har sparat. Resultaten följs ofta av häpna utrop.

Beroende på rehabiliteringscentret kan ett 30-dagarsprogram kosta mellan 2 000 och 25 000 USD. Som engångsbelopp kan det se överväldigande ut, men många beroenden kan kosta över 100 000 USD per år.

Ta som exempel en person med alkoholberoende som går ut på bar: 35 USD på drycker, 30 USD för en Uber hem, 7 USD för ett impulsköp i närbutiken, 10 USD på snabbmat eftersom personen inte lagar mat, 20 USD i förlorad lön efter att ha försovit sig på grund av baksmälla och 55 USD i parkeringsböter eftersom hen behövde ta en Uber från baren kvällen före. Det här är ett hypotetiskt dygn, men den totala kostnaden till följd av alkoholen blev 157 USD. Det kan snabbt bli mycket, och då ingår inte förlorad eller skadad egendom, sjukvårdskostnader efter akutbesök eller böter för rattfylleri.

Rehabilitering är inte billigt, men det kostar mindre än beroendet och är en bra språngbräda på vägen mot återhämtning.