Hårdragningssyndrom: symtom, orsaker och behandling

Vi hanterar alla stress på olika sätt. För personer med trikotillomani, eller hårdragningssyndrom, innebär det en överväldigande impuls att dra ut sitt eget hår. Att upprepade gånger dra ut håret leder med tiden till kala fläckar och ännu större känslomässigt lidande.

Men vad är hårdragningssyndrom egentligen? Vilka symtom och orsaker har det? Finns det behandlingar?

I den här artikeln tar vi upp hårdragningssyndrom, dess symtom och risker samt hur du kan återhämta dig framgångsrikt från det. 

Vad är trikotillomani eller hårdragningssyndrom? 

Trikotillomani (TTM) är en psykisk störning som kännetecknas av ett överväldigande behov av att dra ut sitt eget hår. Forskning tyder på att 0,5–2 % av befolkningen har tillståndet. 

Barn med hårdragningssyndrom fokuserar ofta på att dra ut hår från hårbotten, vanligtvis från ett eller två områden.

Personer med TTM eller hårdragningssyndrom begränsar dock inte hårdragningen till hårbotten. De kan också dra hår från exempelvis ögonfransar, armhålor och ögonbryn. Överdriven hårdragning leder med tiden till kala fläckar.

Trikotillomani eller hårdragningssyndrom utvecklas vanligtvis under tonåren men kan också uppstå hos yngre barn. 

När symtomen väl visar sig kan de fortsätta i många år och upp i vuxen ålder. Hårdragningssyndrom påverkar pojkar och flickor lika ofta under barndomen men förekommer oftare hos kvinnor i vuxen ålder.

Symtom på hårdragningssyndrom 

Tecken och symtom på trikotillomani eller hårdragningssyndrom är:

● Att upprepade gånger dra ut hår från områden som ögonfransar, ögonbryn och armhålor

● En känsla av spänning innan håret dras ut

● En känsla av välbehag efter att håret har dragits ut

● En känsla av spänning när du försöker motstå hårdragningen

● Håravfall, kala fläckar eller tunnare hår

● Preferens för särskilda typer av hårstrån

● Att tycka om rutinerna kring hårdragningen 

● Att tugga, bita på eller äta utdraget hår

● Att leka med utdraget hår

Många med tillståndet plockar också på huden. De kan även bita på naglarna eller tugga på huden på läpparna. Ibland drar de hår från leksaker, husdjur eller föremål som kläder och filtar. 

Personer med trikotillomani drar dessutom ofta ut håret privat och döljer problemet för andra.

Hårdragningen kan vara följande hos personer med hårdragningssyndrom:

● Fokuserad. Vissa drar medvetet ut håret för att lindra stress eller spänning. De kan exempelvis dra ut hår för att stilla impulsen att göra det. Vissa skapar också ritualer kring hårdragningen, som att tugga, bita på, äta eller borsta utdraget hår.

● Automatisk. Vissa drar ut hår utan att vara medvetna om det. Det sker automatiskt samtidigt som de exempelvis tittar på film eller läser. 

I vissa fall förekommer både fokuserad och automatisk hårdragning. Vad som händer beror vanligtvis på personens humör och situation. 

Orsaker till hårdragningssyndrom 

Följande faktorer ökar troligen risken för hårdragningssyndrom:

1. Genetik 

Genetik kan spela en viktig roll i utvecklingen av hårdragningssyndrom. Trikotillomani förekommer troligen oftare hos personer som har en familjemedlem med tillståndet. 

2. Ålder 

Hårdragningssyndrom utvecklas vanligtvis före eller i början av tonåren, oftast mellan 10 och 13 års ålder. Det utvecklas ofta till ett livslångt problem. Även spädbarn tenderar att dra i hår, men det är vanligtvis lindrigt och går ofta över av sig självt.

3. Andra störningar 

Personer med hårdragningssyndrom kan även ha andra tillstånd, exempelvis tvångssyndrom (OCD), depression eller ångest. 

4. Stress 

Mycket stressande händelser kan också utlösa trikotillomani hos vissa. De drar ofta ut hår för att känna lättnad från sådana situationer. 

Behandlingar för hårdragningssyndrom 

Betydligt fler kvinnor än män får behandling för hårdragningssyndrom, vilket kan bero på att kvinnor oftare söker medicinsk rådgivning. Under tidig barndom verkar pojkar och flickor påverkas lika ofta av tillståndet.

Behandlingsalternativ har dock hjälpt många att minska hårdragningen eller sluta helt. Behandlingar för hårdragningssyndrom eller trikotillomani omfattar:

1. Vanereverseringsträning 

Denna beteendeterapi är huvudbehandlingen för hårdragningssyndrom. Under vanereverseringsträning lär du dig att identifiera situationer där du sannolikt drar ut hår och att ersätta beteendet med andra handlingar. 

Du kan exempelvis klämma på en stressboll för att motstå impulsen eller flytta handen bort från håret. Andra terapiformer kan kombineras med vanereverseringsträning.

2. Kognitiv terapi 

Denna terapiform hjälper dig att identifiera och undersöka förvrängda föreställningar kopplade till hårdragning. När du känner till föreställningarna kan du och terapeuten hitta sätt att övervinna dem.

3. Acceptans- och åtagandeterapi 

Acceptans- och åtagandeterapi hjälper dig att acceptera impulserna att dra ut hår. På så sätt kan du låta dem finnas utan att behöva agera på dem. Med tiden kan du leva ett liv fritt från riskerna med överdriven hårdragning. 

Slutsats 

Utan behandling leder hårdragningssyndrom till betydande psykosocial funktionsnedsättning. I sällsynta fall kan det orsaka livshotande problem. 

Att använda en app som stöd för att följa beteendet och terapier som hjälper mot andra psykiska problem som ofta kopplas till hårdragning, exempelvis depression, ångest eller problematiskt substansbruk, är viktiga delar av behandlingsplaner.