ARFID: Allt du behöver veta om ätstörningen

Undvikande/restriktiv ätstörning, även kallad ARFID, drabbar många människor, inklusive barn. 

Tillståndet innebär många risker för de personer som drabbas. Om du tror att du eller någon närstående har ARFID behöver du känna till symtomen och effekterna. 

I den här artikeln går vi igenom allt du behöver veta om ARFID. 

Vad är ARFID? 

ARFID är en diagnos som gäller personer med ett begränsat ätande. Det kan bero på bristande intresse för att äta. Det kan också bero på att personen helt undviker viss mat på grund av konsistens eller färg, eller känner en stark oro för en möjlig följd av att äta, såsom att sätta i halsen. 

ARFID har tydliga effekter på näringsintaget och den allmänna fysiska hälsan.

Det otillräckliga intaget kan orsaka betydande viktproblem, antingen viktminskning eller otillräcklig viktuppgång för normal utveckling. Det kan också leda till näringsbrist eller påverka den dagliga funktionsförmågan, till exempel möjligheten att umgås med andra. 

Symtom på ARFID 

Här är symtom på ARFID: 

1.     Oflexibelt ätbeteende

Vid diagnostisering av ARFID hos vuxna är rigida ätmönster, som kan beskrivas som en mycket stor ”kräsenhet” kring matval, en tydlig varningssignal. 

Det finns en tydlig skillnad mellan matpreferenser hos friska vuxna och de oflexibla ätbeteenden som finns hos personer med ARFID. Dessa kan omfatta en vägran att prova olika eller nya livsmedel, mycket specifika krav på matlagning samt fysisk eller känslomässig känslighet för mat.

2.     Rädslebaserad begränsning av mat 

Rädslebaserad begränsning av mat är ett annat vanligt tecken på ARFID hos vuxna. 

Personer som känner obehag inför vissa maträtter kan få en känslomässig eller fysisk reaktion. De är ofta rädda för en allergisk reaktion, för att sätta i halsen eller för att kräkas. Därför kan de undvika viss mat och gå miste om dess näringsinnehåll.

3.     Bristande intresse för mat 

ARFID kan drabba personer oavsett kön och ålder, men är vanligare bland barn och tonåringar. 

Bristande intresse för mat är en av varningssignalerna vid ARFID och förekommer oftare bland unga. 

Negativa effekter av ARFID 

Här är några negativa effekter av ARFID:

1.     Dermatologiska effekter 

När en person är undernärd använder kroppen sin begränsade energi för att skydda de viktigaste organen, vilket gör att hud, hår och naglar försämras. Dermatologiska effekter av ARFID omfattar glåmig, torr och blek hud samt tunnare hår. Tillståndet kan också leda till sköra naglar.

2.     Gastrointestinala effekter 

Personer med ARFID kan få gastrointestinala problem såsom gastropares, förstoppning och uppblåsthet. 

Gastropares kännetecknas av fördröjd magsäckstömning. Det innebär att magsäcken töms långsammare än vanligt. 

Det visar sig dessutom ofta som en överdriven mättnadskänsla, illamående, uppblåsthet och tidig mättnad. Tillståndet gör det ännu svårare för personen att få i sig tillräckligt med näring.

3.     Effekter på hormonsystemet 

Näringsbrist orsakar hormonella förändringar i kroppen. Det kan leda till lågt blodsocker, minskad sexlust, amenorré och till och med infertilitet. 

Hypoglykemi, eller mycket lågt blodsocker, kan orsaka huvudvärk, svimning och humörsvängningar. 

4.     Effekter på nervsystemet 

Hjärnan är ett mycket aktivt organ med stort energibehov och påverkas också av undernäring som är kopplad till ARFID. 

Det är särskilt farligt för barn och tonåringar eftersom hjärnans utveckling fortsätter in i tidig vuxen ålder.

5.     Effekter på skelettet 

Personer med ARFID löper större risk att få otillräcklig bentäthet och benstyrka till följd av brister i kosten. 

Benförlust kan leda till osteoporos och ökad känslighet för sprickor och benbrott.

Behandling av ARFID

ARFID behandlas bäst av ett team som omfattar en läkare specialiserad på ätstörningar, en nutritionist och en terapeut. Kostrådgivning, medicinsk vård och ätterapi kan ingå i behandlingsplanen. En logoped kan genomföra en svälj- och ätundersökning om det finns oro för att personen ska sätta i halsen.

Behandlingens främsta mål är att uppnå och bibehålla en hälsosam vikt och hälsosamma ätmönster samt att öka variationen av livsmedel som personen äter.

Behandlingen hjälper också personer att lära sig att äta utan rädsla för smärta eller för att sätta i halsen.

Slutligen kan läkare skriva ut läkemedel för att öka aptiten eller behandla ångest. Om ångest är en bidragande faktor lär terapeuten barn och familjer hur de kan hantera oro kring mat..

De flesta barn med ARFID kan behandlas hemma, men en del behöver läggas in på sjukhus. Personer med svår viktminskning, undernäring och/eller allvarliga hälsoproblem behöver behandling på sjukhus. Vissa barn med ARFID behöver också sondmatning eller näringslösningar för att få de kalorier och vitaminer de behöver.

ARFID kan vara svårt att övervinna, men kunskap om hälsosamt ätande och hjälp med att hantera oro kan få många barn och tonåringar att må och fungera bättre. När hela familjen samarbetar för att förändra beteenden kring måltider ökar barnets möjligheter till varaktiga framsteg.

Slutsats 

På grund av de potentiellt allvarliga medicinska följderna av ARFID bör personer med tillståndet söka behandling så snart som möjligt. Ju tidigare en person påbörjar behandling, desto tidigare kan de negativa hälsoeffekterna av ARFID hanteras. 

Att ha rätt stödsystem och en app för nykterhet som I Am Sober kan också hjälpa dig att hantera ARFID.