Är beroende en sjukdom?

Är beroende en sjukdom eller ett val? Den frågan har länge plågat många personer med beroende, läkare och förespråkare, särskilt med tanke på den enorma mängden felaktig information som finns – jag tittar på dig, internet. Det korta svaret är ”det beror på vem du frågar”, men här är en kort översikt över de organisationer som anser att beroende är en sjukdom:

American Medical Association (AMA) erkände ”alkoholism” som en sjukdom 1956 och ”beroende” som en sjukdom 1987 National Council of State Boards of Nursing. National Institute on Drug Abuse (NIDA) klassificerar också beroende som en sjukdom och beskriver det som ”en kronisk sjukdom med återfall som kännetecknas av ett tvångsmässigt sökande efter och intag av droger, trots skadliga konsekvenser” (DrugAbuse.gov). I grunden omformar det hjärnan och skapar en obalans i systemen för belöning, motivation och minne.

Detta är inte avsett att misskreditera någon av dem, men det finns många medicinska nämnder, kommittéer och organisationer som inte håller med. För tydlighetens skull innebär oenigheten inte att de anser att beroende och droganvändning inte är problem, utan bara att termen ”sjukdom” inte är lämplig. Därför används ibland ordet ”val”.

Är beroende ett val?

I det avseendet stämmer det att den första användningen av en drog vanligtvis är ett val. Det stämmer att en person måste ha tagit drogen frivilligt innan ett beroende utvecklas. Det gäller före beroendet och även under återhämtningen: den första dosen eller den första drinken är ett val – och allt därefter är i stort sett ett töcken. Med det i åtanke är återhämtning i sig ett val. Valet att bli nykter. Men även det valet är vanligtvis det sista och fattas ofta åt oss, exempelvis genom ett domstolsbeslut, men det är fortfarande ett val.

Vissa hänvisar samtidigt till berättelser om personer med beroende som hamnar i fängelse och lyckas övervinna beroendet. De är visserligen avskurna från tillgången, men det händer. Det har också gjorts intressanta studier på råttor som visar att nedstämda råttor är mer mottagliga för droger, medan sociala och välmående råttor inte är det. Det skulle kunna tyda på att det handlar mindre om hjälplöshet och mer om miljön.

Vissa anser att ”sjukdom” förenklar beroende alltför mycket, helt i onödan. Det skapar ett binärt val: genom att säga att det är en sak och inte en annan uppstår en falsk trygghet i att fenomenet är känt eller förstått. Sanningen är att när du har ett beroende ”vet du inte”, och det är det skrämmande. Ta alkohol som exempel. En person med alkoholberoende förlorar förmågan att tänka rationellt men ”rationaliserar” ändå varför hen inte har något problem. När du förlorar ditt rationella tänkande vet du inte att du är irrationell, på samma sätt som en person som är psykiskt sjuk kanske inte inser det.

Är beroende en sjukdom eller ett val?

Det här råder det ingen oenighet om: substanser, såsom alkohol, metamfetamin och andra stimulantia, påverkar människor på olika sätt. Genetiken påverkar sannolikheten för att någon ska utveckla ett beroende av något, och substanser kan skapa fysisk tillvänjning. Kroppen och hjärnan – eftersom många illegala droger direkt påverkar centrala nervsystemet – kan bli fysiskt beroende av substansen. Alla droger påverkar hjärnans belöningssystem, och den omedelbara tillfredsställelsen från drogen blir eftertraktad och kan ersätta behovet av långsiktig planering och långsiktiga mål. Därför kan någon exempelvis sluta gå till jobbet eller såra personer hen älskar. Även detta är något som har bekräftats och som man förstår i hjärnan hos personer med beroende.

Men vad ska det kallas? När frågan oundvikligen uppstår – är beroende en sjukdom eller ett val? – låter svaret som ett undvikande ”både och”. Det är här fil.dr Marc Lewis kommer in i bilden. Lewis berättade för The New York Times: ”Det har pågått en hetsig debatt om huruvida beroende är en sjukdom eller ett val, men jag ser det som en falsk dikotomi.”

Marc Lewis om beroende

Begreppet ”sjukdom” tenderar att utesluta neuroplasticitet, det vill säga hjärnans naturliga förmåga att anpassa och förändra sig. En ”sjukdom” betraktas som ett slutstadium: ett problem som inte kan vändas, förändras eller korrigeras. Ett exempel är Alzheimers sjukdom.

Neuroforskaren Marc Lewis anser att beroende är en ”störning eller till och med något patologiskt”. Du kanske undrar vilken skillnad det gör om det är en sjukdom eller en störning. Men dr Lewis har ett svar på det också: ”Om du har en sjukdom är du patient. Om du är patient följer du läkarens instruktioner och gör som du blir tillsagd … Om du börjar på rehabilitering lägger du dig i någon annans händer, men det bästa sättet att bekämpa beroende är att sätta upp egna mål” (The Guardian, 2015).

Vissa håller med om den uppfattningen även om de anser att beroende är en sjukdom. Engagerade förespråkare på rehabiliteringscenter tror på fortsatt behandling efter rehabiliteringen i form av mål, förändrade rutiner och ett stödsystem, eftersom en vistelse på ett rehabiliteringscenter inte räcker för att hantera en livslång sjukdom.

Slutsatsen

Personer med beroende har en helt annan hjärnkemi än personer utan beroende, men sjukdom kan vara fel term. Det betyder inte heller att val är rätt term, utan kanske att det rör sig om något unikt. Än i dag är den medicinska diagnosen för alkoholberoende ”alkoholbrukssyndrom” (AUD), men detta har förändrats under de senaste fem åren. Dessförinnan kunde det betraktas som ett beteende eller klassificeras som skadligt substansbruk.

Det alla är överens om är att beroende är ett problem som måste hanteras. Om det innebär att vi behöver förändra hur vi talar och tänker om problemet måste vi ta initiativ till det.