Alkoholism och alkoholbrukssyndrom

Vad är alkoholism?

Alkoholism är en icke-medicinsk term för alkoholproblem. Alkoholbrukssyndrom (AUD) är en diagnos som ställs av vårdpersonal för personer med alkoholberoende eller fysiologiskt beroende av alkohol. AUD är en ”kronisk återfallssjukdom i hjärnan som kännetecknas av tvångsmässigt alkoholbruk, förlorad kontroll över alkoholintaget och ett negativt känslomässigt tillstånd när alkohol inte används” NIAAA.NIH.gov.

Med tanke på de genetiska faktorer som bidrar till utvecklingen av AUD och hur terminologin har förändrats följer här en kortfattad tidslinje över alkoholismens historia.

När identifierades alkoholism som ett problem?

År 1819 myntade C.W. Hufeland termen ”dipsomani”, innan termen ”alkoholism” började användas. Dipso kom från ett grekiskt ord som betydde ”törst”. Hufeland använde det specifikt i samband med alkohol för att beskriva ett kroniskt sug efter drycken.

År 1849 använde Magnus Huss för första gången termen ”alkoholism” för att beskriva de negativa och systematiska skadeverkningarna av alkoholkonsumtion.

Alkoholism som sjukdom kontra alkoholberoendesyndrom

År 1956 förklarade American Medical Association (AMA) att alkoholism var en sjukdom. År 1979 invände dock Världshälsoorganisationen (WHO) mot AMA och menade att alkoholism var en bristfällig term eftersom den inte specificerade sjukdomen. Även en av grundarna av Anonyma Alkoholister ansåg att termen var bristfällig och sade: ”Vi har aldrig kallat alkoholism en sjukdom, eftersom det inte är en avgränsad sjukdomsenhet … Vi kallade det en åkomma eller ett sjukdomstillstånd.” (McGovern, Thomas. Alcohol Problems in the United States: Twenty Years of Treatment Perspective. 2002.)

Därför valde WHO termen ”alkoholberoendesyndrom” år 1979.

Alkoholism kontra alkoholbrukssyndrom

På 1980-talet delade dock Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), den mest använda globala standarden inom psykologi och psykiatri, upp ”alkoholism” i ”alkoholmissbruk” och ”alkoholberoende”. Alkoholmissbruk definierades som upprepat bruk av alkohol trots återkommande negativa konsekvenser. Alkoholberoende betraktades i sin tur som alkoholmissbruk i kombination med okontrollerbart sug och abstinenssymtom.

År 2012 publicerades DSM-5. En betydande förändring var att alkoholmissbruk och alkoholberoende slogs samman till ett enda tillstånd som kallas alkoholbrukssyndrom (AUD), med varierande svårighetsgrad.

Att diagnostisera alkoholbrukssyndrom

DSM-5 anger elva symtom som är förknippade med alkoholbrukssyndrom. En AUD-diagnos ställs vanligtvis när en person har upplevt en kombination av dessa symtom under de senaste tolv månaderna.

1. Känslan av att inte kunna begränsa mängden alkohol som konsumeras.

2. Att dricka mer än avsett eller under en längre tid än avsett.

3. Besvär eller sjukdom som orsakas av överdrivet drickande.

4. Svårigheter att koncentrera sig på grund av tankar på alkohol eller en önskan att dricka.

5. Att fortsätta dricka trots kännedom om återkommande negativa följder, till exempel hälsoproblem, depression eller minnesluckor.

6. Förlust av arbete, produktivitet och/eller försämrade skolprestationer.

7. Att hamna i riskfyllda, farliga eller skadliga situationer på grund av berusning.

8. Minskad motivation att delta i hobbyer eller aktiviteter som tidigare var viktiga.

9. Att regelbundet konsumera mer alkohol på grund av ökad tolerans.

10. Att fortsätta dricka trots problem som alkoholen har orsakat med vänner, familj och andra relationer.

11. Att uppleva abstinenssymtom.

DSM klassificerar också AUD efter svårighetsgrad: lindrigt, måttligt eller svårt. Om du har 2–3 av symtomen ovan under en tolvmånadersperiod betraktas det som lindrigt AUD, 4–5 som måttligt och 6 eller fler som svårt AUD.