Jag slutade dricka alkohol för att rädda mitt liv

Jag minns att drickandet var min drivkraft till att göra nästan vad som helst. En spontan fotbollsmatch, filmkväll, fest – det spelade ingen roll så länge alkohol var inblandad. Till och med jobbet var oftast bara ett sätt att finansiera mitt alkoholutrymme. Det hjälpte nog inte att min dåvarande chef till och med belönade oss med sprit när vi tog extra arbetspass. ”Om du kan ta Smiths fredagspass får du besök av Spritfen.” Jag minns att jag skröt om detta för mina vänner innan jag insåg att det var jag som drog det kortaste strået.

Jag minns livligt hur det var att vara bakfull, särskilt på jobbet och särskilt under de tidiga morgonpassen. När jag försökte dra uniformströjan över huvudet klockan 6.30 kändes det som att försöka stå på händer för att få ett enormt maskothuvud över ansiktet. Jag minns också att jag kom till jobbet och trodde att jag var bakfull när jag egentligen fortfarande var lite full … och när baksmällan slog till omkring lunchtid fick alla mina kollegor täcka upp för mig.

Mer än så minns jag att jag kände mig obekväm. Jag minns hur osäker jag kände mig över mitt utseende när jag var fast i ett samtal med någon. Jag minns hur naken jag kände mig när någon erbjöd sig att ta av min rock. Jag minns att jag oroade mig för att jag inte skulle vara intressant att prata med. Jag minns ångesten vid alla sociala kontakter och hur jag använde alkohol för att hålla den borta.

Det tog lång tid innan jag insåg att jag alltid var orolig, att det inte blev bättre och inte heller skulle bli det förrän jag slutade helt med alkohol.

Drickandet stoppar inte ångesten

Drickandet bedövade aldrig mina känslor, utan lade bara ett lager skit ovanpå dem. Det lagret av skit var vanligtvis den ”pratsamma” delen av mig. Det maskerade mina rusande tankar medan jag pratade på, men så snart människorna jag pratade med gick vidare trängde ångesten igenom alkoholskiktet och visade sig med full kraft. Ångesten meddelade mig genast att jag hade låtit som en självgod idiot som kanske hade fällt en diskriminerande kommentar. Sedan uppmanade ångesten mig att hitta personerna och be om ursäkt, men om jag gjorde det och de gick vidare dök ångesten upp igen för att tala om att de inte trodde att jag var uppriktig.

Min ångest upphörde inte bara för att jag drack. Drickandet minskade bara min koncentrationsförmåga. Det var verklighetsflykt, men ingen särskilt bra sådan. Mitt drickande fortsatte att ge näring åt ångesten oavsett vad som hände. Om jag trodde att jag hade betett mig illa inför någon när jag var full blev jag dubbelt så orolig när jag träffade personen nykter och drack mycket för att ”gömma mig”. Om jag övertygade mig om att jag hade varit fantastiskt rolig när jag var full inför någon blev jag dubbelt så angelägen om att dricka mer och locka fram den livlige killen igen.

Ångesten upphörde inte. Sakta började jag inse att något måste förändras om jag ville stoppa den inre rösten som kritiserade varje möte jag hade.

Till en början försökte jag sluta tvärt. Jag slutade dricka och gick på en fest. Jag kände mig svettig, illaluktande och sjuk, men jag undvek ölen. Jag försökte delta i ett samtal men var helt fokuserad på att inte dricka och på min ångest, som kändes enorm. Kinderna hettade, hjärtat bultade och huden kliade mot skjortan. Det började kännas outhärdligt och jag var redo att gå hem, men då hände något. Killen jag pratade med frågade om jag ville ha en öl, och jag svarade: ”Nej, jag dricker inte.” Då frågade han om jag var den utsedda föraren, men jag erkände att jag inte var det. Jag ville bara gå på fest och försöka låta bli att dricka. Då öppnades dammluckorna. Han berättade en lång, eftertänksam och hjälpsam historia om sin bror, som hade slutat med alkohol och fått ordning på livet. Plötsligt oroade jag mig varken för samtalet eller för ångesten. Jag var helt engagerad. Hans berättelse fångade mig eftersom jag kunde relatera till den, men jag var inte heller någon självgod besserwisser. Jag lyssnade bra. Jag ställde frågor, fick förtydliganden och gav honom hela min uppmärksamhet.

När samtalet var över kände jag mig upprymd. Jag var säker på att jag hade fått en vän och lärt mig några saker som kunde hålla mig motiverad. Den ständigt kritiska rösten i huvudet var tyst på vägen hem, så tyst att jag undrade om jag verkligen hade varit nykter hela kvällen. Den kvällen var ångesten borta, och jag sov bättre än jag hade gjort på flera år. Det var inte sista gången jag kände ångest, eller sista gången jag drack, men det öppnade mina ögon. En kväll provade jag att dricka en öl och samtidigt ge någon min odelade uppmärksamhet, men det gick inte. I stället fastnade jag så mycket i tankarna på att jag drack att jag inte kunde visa någon den respekt personen förtjänade, eftersom jag var alltför upptagen med att klandra mig själv.

Möt dina känslor

På många sätt såg jag drickandet som mitt sätt att skjuta upp arbetet med mina känslor. Det liknade hur någon kan skjuta upp ett ärende genom att göra något roligt, samtidigt som tanken på att det fortfarande finns ”ett ärende att göra” hela tiden ligger kvar. Drickandet fick aldrig ångesten att försvinna, utan distraherade mig bara från den. När jag blev nykter (för gott) utforskade jag mina känslor och min ångest, och den minskade sakta men säkert. Jag fick viss hjälp, bland annat genom möten och terapi, men min resa för att övervinna ångesten var min egen. Det var jag som gjorde det, inte någon eller något annat. Till alla som dricker för att tränga undan ångestkänslor: var uppmärksam på hur ni mår, för jag tvivlar på att alkoholen hjälper.

Att sluta med alkohol förändrade mitt liv. Det lät mig rikta in mig på det som var trasigt och ta itu med det direkt, och gjorde det möjligt att sätta ord på mina känslor. När jag nu frågar andra personer med alkoholberoende: ”Varför dricker du?” får jag höra liknande provisoriska förklaringar som jag själv gav: ”Jag blir orolig på fester” eller ”Jag är rädd att jag inte ska vara intressant,” men mycket av detta är resultatet av låg självkänsla och osäkerhet. När du slutar dricka och utövar lite egenomsorg börjar du se ditt eget värde. I stället för att förstärka drickandets kretslopp kan du vara stolt över att du är nykter, och den stoltheten är det som stärker din känsla av prestation och självvärde.

Nu håller ångesten mig inte längre tillbaka och jag har äkta, meningsfulla relationer med människor jag träffar på fester och sammankomster.