Kokainberoende

Senast uppdaterad: 12 augusti 2026

Vad är kokain?

Kokain är ett stimulerande ämne som hindrar hjärnan från att återvinna dopamin. När dopamin frisätts fyller det ett litet utrymme mellan synapserna och ger ett rus. Effekten varar dock sällan länge, eftersom ett protein sedan avlägsnar dopaminet så att det kan återvinnas för senare användning. Tänk till exempel på lockelsen hos en väldoftande måltid. Dopamin frisätts och skapar en behaglig känsla, men känslan avtar när dopaminet återvinns eller avlägsnas, så att belöningen – den omedelbara tillfredsställelsen – försvinner. Kokain hindrar proteinerna från att återvinna dopamin. Du fortsätter inte bara att lockas av matdoften, utan känslan förstärks. Eftersom dopaminet inte återvinns finns det i stället för en molekyl mellan de två synapserna nu två, sedan tre, sedan fyra och så vidare.

Om en måltid doftar gott fortsätter den alltså att dofta allt bättre. Det är detta som upprätthåller den förhöjda vakenheten och euforin.

Vad innehåller kokain?

I sin renaste form är kokain en alkaloid, en naturligt förekommande kemisk förening som bildas i den sydamerikanska kokabusken (Erythroxylon coca).

I USA är kokain dock en olaglig gatudrog som förekommer i olika former: tabletter, vätska, pulver, stenar med mera. Utspätt kokain kan innehålla:

Bakpulver
Talkpulver
Salt
Tvättmedel
Borsyra
Lokalbedövningsmedel, exempelvis prokain och tetrakain
Heroin

Det främsta skälet till att många av dessa ämnen tillsätts är att öka vinsten och sänka kostnaderna, eftersom till exempel bakpulver och talkpulver är mycket lätta och billiga att få tag på. Vissa har dessutom effekten att förlänga drogens verkan, medan andra kan göra den mer beroendeframkallande.

Andra namn på kokain

Coke
C
Blow
Snow
Powder
Rock
Crack

Kokainets historia

Kokain har funnits i tusentals år och använts i religiösa ritualer av många sydamerikanska ursprungsfolk. Kokain förekom i kokabuskens blad, och under ceremonier tuggade människor bladen för att få mer energi och styrka.

I slutet av 1400-talet och under 1500-talet började spanjorerna kolonisera Amerika. De kom då i kontakt med kokabusken, dess effekter och hur den användes tillsammans med tobak. Nästan omedelbart legaliserade och beskattade spanjorerna växten.

Kokain användes därefter av båda kulturerna vid kirurgi och behandlingar samt för att skärpa sinnena före jakt eller strid.

Kokainet som vi känner det i dag utvecklades först i mitten av 1800-talet. Det berodde delvis på bristande kunskap och teknik – man kunde inte utvinna alkaloiden ur bladet – men främst på att växten bara kunde transporteras med båt till Europa, där de ledande forskarna fanns. Även om vissa prover klarade resan hade många brutits ned när de nådde Europa.

Friedrich Gaedcke isolerade kokainalkaloiden för första gången 1855. Han kallade den ”erythroxyline”. Han identifierade beståndsdelen men kunde inte enkelt utvinna den.

Det var dock en annan Friedrich, Friedrich Wöhler, som bidrog till att kokain blev vad det är i dag. Wöhler bad en forskarkollega på Novaraexpeditionen att ta med kokablad från Sydamerika och fick en stor kista full med kokaväxter. Wöhler överlämnade många av växterna till en av sina doktorander, Albert Neimann. Neimann lyckades isolera och namnge kokain, utvinna det ur kokabusken och förbättra Gaedckes metod. Niemann lyckades med detta 1859, publicerade uppsatsen On a New Organic Base in the Coca Leaves 1860 och tog därigenom sin doktorsexamen. Ett år senare, 1861, avled Neimann under fortsatt forskning om senapsgas, till synes efter att ha andats in gasen.

År 1898 genomförde Richard Willstätter den första biomimetiska syntesen av kokain.

Experimentell användning av kokain

Samtidigt som kokain utvanns genomfördes också experiment med ämnet för att observera biverkningarna.

År 1879 utförde Vassili von Anrep flera experiment som visade kokainets bedövande egenskaper. I ett experiment med grodor doppade han den ena tassen i saltlösning och den andra i en kokainblandad saltlösning för att se om effekterna skilde sig åt. Han värmde vattnet, och tassen som utsatts för kokain verkade reagera svagare eller inte alls jämfört med den andra tassen. Den bedövande effekten upprepades när Anrep konstaterade att ett område där han injicerade kokain inte kände smärta, exempelvis från ett nålstick.

Karl Koller, en kollega till Sigmund Freud, är känd för sitt kokainexperiment 1884, då han applicerade en kokainlösning i ett av sina egna ögon och sedan stack det med nålar. Han kände till kokainets förmåga att bedöva vävnad men insåg dess potential, eftersom ögonkirurgi fram till dess hade varit mycket svårt på grund av kroppens naturliga reflexer. Inte ens andra droger som morfin kunde stoppa de ofrivilliga rörelserna. Att kokain bedövade vävnaden runt ögat innebar stora möjligheter.

Sökandet efter medicinska användningsområden fortsatte långt in på 1900-talet, då kokain fortsatte att användas som bedövningsmedel för olika ändamål.

Kokain som rekreationsdrog

Många känner till historien om Coca-Cola och hur originalreceptet innehöll en nypa kokablad fram till 1906, men Coca-Cola var knappast först med detta. Vintillverkare konkurrerade också och många anslöt sig till kokatrenden genom att tillsätta så mycket som 6 mg kokain per ounce vin.

Sigmund Freud uppmuntrade också människor att använda kokain i stället och publicerade ett dokument där han hävdade att kokain fick människor att känna sig normala och lyckliga, i stället för dystra och nedstämda av alkohol. Freud verkade förespråka idén och uppgav tydligt att kokain ökade produktiviteten utan att orsaka trötthet.

Amerikas äldsta och största läkemedelstillverkare, Parke-Davis, sålde kokain i olika former till allmänheten. I reklamen hävdades till och med att det skulle ”ersätta mat, göra den fege modig, den tystlåtne vältalig och göra den lidande okänslig för smärta”. Parke-Davis Company, 1885

En av företagets produkter innehöll till och med en kokainlösning och en spruta så att köparen kunde injicera den direkt i venerna.

Samtidigt lät Sir Arthur Conan Doyle – författaren till Sherlock Holmes – karaktären Holmes ta kokain för att bli av med sin tristess. Detta kan ha bidragit till klasskillnader i användningen, eftersom snusdosor blev ett tecken på rikedom och status.

Kokainanvändning i dag

Kokain är fortfarande olagligt och används sällan inom vården, men användningen som rekreationsdrog är särskilt utbredd. År 2005 uppskattades kokainindustrin omsätta 70 miljarder USD per år. Som jämförelse överstiger det Starbucks.

Kokain är mycket vanligt och en av få droger som används i alla samhällsskikt. Oavsett om någon bor i ett område med låga inkomster eller tillhör medel- eller överklassen är kokainanvändningen relativt jämnt fördelad.

En särskilt svår aspekt av kokain i dagens samhälle är att drogen har blivit betydligt farligare. Kokain blandas ofta ut med andra tillsatser eller droger för att ge ett annorlunda rus. Det kan förändra biverkningarna från negativa till katastrofala.